Är det inte lite lustigt? Vi har aldrig vetat mer om barns utveckling och känslomässiga behov. Men jag upplever att vi aldrig någonsin varit så osäkra som föräldrar. Vi läser, lyssnar och teoretiserar. Men var är praktiken?
Jag följer några föräldraskapskonton här på Instagram som gör ett fint jobb. Men ibland blir jag rädd av vissa frågor som dyker upp i frågelådorna. Hur ska jag hantera min två-åring som visar att han ogillar sina födelsedagapresenter? Mitt barn vill bara ha macka utan smör på, hur agera? Det första som slår mig är att det ännu inte landat i dessa föräldrar att deras barn är barn, och inte vuxna. De agerar precis som barn. En liten kotte på två år har inte möjlighet att läsa av rummet och låtsas att han tycker om presenterna för att det inte ska bli pinsamt för föräldrarna nu när släktingar eller vänner lagt ner pengar på presenter. Ett barn försöker uttrycka sin egen vilja och vill inte ha smör. Barnet kanske inte gillar smör, alla vuxna gör inte ens det. Vad är problemet? Varför ska vi rätta till småsaker men låta bli de stora frågorna? Vi blir främlingar för våra barn. Vi umgås inte. Köerna till BUP växer. Och vi är förvånade?
Den tuffa sanningen är att BUP troligtvis inte kan göra så mycket för ditt barn. Vi har en övertro till det vi upplever som auktoriteter. I samhället, på Instagram, osv. Du är mamma eller pappa. Det är du som är auktoriteten. Och det är inte negativt. Använd det för att bygga en stark relation. Umgås med ditt barn, prioritera ditt barn. Alltså på riktigt, offra din tid. Inte dina pengar eller den årliga solsemestern. Det är därför jag gillar friluftslivet. Man blir smutsiga tillsammans. Man äter på marken. Man löser problem tillsammans. Man upplever fina solnedgångar tillsammans. Man sover i ett tält tillsammans. Tillsammans är nyckelordet. Man kan teorietisera föräldraskapet hur mycket man vill, men om man inte går ner på knä och möter barnet med ett skratt och är en trygg famn så spelar de där teorierna inte så stor roll. Du är den viktigaste personen i ditt barns liv, det är en absolut sanning.
Mina barn älskar att tälta, både utomhus och inomhus! Men går det verkligen att tälta med hela familjen? Och när det inte är sommar heller? Ja, men man behöver anpassa sig lite efter temperaturen och tänka på några saker, men det går absolut! Att välja rätt tält är viktigt, klicka här för att komma till Addnatures hela utbud där ni kan läsa mer. Här finns tält från bland andra MSR och Robens, är du på jakt efter ett nytt tält så hittar du det hos Addnature.
Tälttips!
Här kommer fem tips från mig som underlättar när man tältar med hela familjen utanför sommarhalvåret:
1. Värme! Se till att vara ordentligt klädda och varma, både under natten och dagarna som kan bli långa och rätt kalla beroende på när man tar sig ut. Extra mössor, vantar och ombyte är ett måste. Är barnen varma så brukar det mesta fixa sig. Ibland kan vädret tvinga en att vara i tältet ganska länge och då behöver man satsa lite extra på att kunna ha det varmt och gott. Detta riktar sig mest mot familjer med yngre barn som behöver mer hjälp kring att hålla sig varma. Extra ombyten kan bli tungt vilket leder oss in på nästa tips!
2. Gå inte för långt! Jag brukar alltid säga att man ska göra det enkelt för sig och det är extra viktigt när man tältar med små barn på hösten. Hitta en tältplats nära er bil så att ni slipper gå så långt med packningen. Det ska inte vara jobbigt och svårt, gör det enkelt! Det kommer att leda till att du som vuxen är lite gladare och det ofta en förutsättning för att även barnen ska vara glada och nöjda. Låt tältandet bli ett rent nöje! De flesta bra ställen hittar jag via Google Maps, det är bara att leta upp ett naturreservat och sen spana efter platser som verkar lovande. Om ni är fler som tältar kan det vara bra med ett större tält, som ett 4-personstält.
3. Mat! Nästan allt går att förbereda hemma och det är absolut inget fel med att bre mackor och ta med dem ut. Ett annat enkelt alternativ är frysta köttbullar och makaroner, vid lite kallare väder uppskattar man allt som går snabbt – särskilt när man har en hop hungriga barn med sig. Även här är ledordet enkelt! Krångla inte till det, det gäller att mätta magen. Mätta barn är glada barn!
4. Ta med iPaden! Jag tycker såklart att naturen är världens bästa lekplats. Men när barn vaknar klockan 05.30 och det regnar utanför tältet – då är det så skönt att ha iPaden tillgänglig. Jag tycker att man borde avdramatisera det lite, lite iPad på morgonen kommer inte att förstöra något. Att ta med en bok är också bra, perfekt sätt att avsluta dagen på.
5. Testa! Om man inte ger sig ut så får man inte uppleva något heller. Oavsett om ni känner er redo för att tälta under hösten eller sommaren, ta klivet och pröva. I värsta fall har ni lärt er något och blivit lite klokare, åtminstone friluftsmässigt! Sen kan jag nästan lova en sak, ni kommer ändå att vilja göra om det. Om ni vill ha fler friluftstips, kolla gärna in mitt konto på Instagram!
Du har kanske fina minnen av paddlingen med skolan i barndomen eller så har du stått vid en sjö och avundsjukt tittat på kanotisterna som bara glider fram med lätthet på vattenytan och önskat att du också kunde paddla oftare. Hur det än är tänkte jag berätta lite om när jag tycker att det är värt att köpa en egen kanot och vilken typ man i så fall ska köpa.
För det första. Gör inga förhastade köp. Särskilt inte om du ännu inte skaffat dig mycket paddlingsvana och mest lockas av tanken på att paddla. Vi har nog alla erfarenheten av att ha skaffat något som sedan inte blivit använt och det är ju tråkigt. Kan du hyra eller låna en kanot? Paddla inte bara i några timmar under en varm sommardag, testa att hyra över en helg och kör en övernattning eller prova om det går att paddla i regn och motvind. Om man bara vill paddla i perfekta förhållanden så blir det kanske inte särskilt många gånger årligen och då kan det räcka gott att bara hyra. Är man ute och paddlar kanot oftare kan man helt enkelt inte undvika regn eller motvind ibland, det är bara så det är. Ska du paddla ensam eller med familjen? Kanske med en hund? Är du intresserad att forsar eller vill du paddla i stilla vatten? Vill du att det ska gå fort eller är det viktigare för dig med hög lastkapacitet? Testa att paddla i precis den konstellationen du har tänkt, då kommer du att få ett bra svar på huruvida du vill ha en kanot på riktigt eller inte och ju tydligare svar du har på till exempel frågorna här ovan, desto större blir chansen att du fattar ett bra beslut.
Nu har du testat, lånat och hyrt. Du har paddlat i olika väderhållanden och allt blir bara roligare och roligare. Du kanske ska slå till? Glöm inte att många av dessa som missade punkten innan, den som handlar om att testa sig fram ordentligt idag finns på Blocket och försöker kränga sina förhastade köp. Det gäller att lära sig av andras misstag och inte av sina egna, eller hur?
Vi går vidare. Vad behöver du ha i ordning för att kunna köpa en kanot? Förvaringsplats naturligtvis. Har du ett hus med trädgård eller ett större garage där du kan förvara kanoten eller bor du i lägenhet? Du kommer troligtvis att paddla mer sällan okt-mars än april-sep och det är viktigt att kanoten får stå skyddad mot väder och vind, annars förkortas livslängden betydligt.
Om du kommit såhär långt kan jag bara säga att du ska fortsätta, jämför olika kanoter som du är intresserad av och känn efter. Ditt engagemang kommer att vara avgörande för om du använder kanoten mycket eller lite, så tänk med både hjärta och hjärna. Du kanske blir helt kär i en träkanot som är lite dyrare än den där begagnade i glasfiber på Blocket. En traditionell träkanot kan ha ett fint andrahandsvärde och bevarar du den väl så kan faktiskt barnen ärva den också, försök se saker ur ett långsiktigt perspektiv också. Kom ihåg att du ska vara nöjd med ditt köp.
Men vad händer om du inte har plats då? Du bor i en lägenhet, du får inte in en kanot på 5 meter in i hissen och du har heller ingen bekant med trädgård där du kan ha kanoten. Idag finns en uppsjö av upplåsbara kanoter, kanoter med aluminiumskelett och kanoter som har en köl av aluminium men där vissa segment ändå är uppblåsbara. Jag har inte testat så många av dessa för att kunna förespråka en specifik variant men här är det speciellt viktigt att försöka testa. Det är inte lika lätt då dessa kanoter tagit sig in på marknaden under senare år, det är inte lika vanligt att kunna köpa dem på Blocket. En uppblåsbar eller uppfällbar har egentligen en enda fördel och det är att du kan förvara den trots att du har begränsat med plats. Kom dock ihåg att du ändå är i behov av lite utrymme när du exempelvis ska packa ihop kanoten efter att ha varit ute. Allt behöver torka ordentligt innan du packar ner det i väskan, har du en naturlig plats där du kan göra detta? De flesta som bor i lägenheter har ju någon form av källarförråd och där kan man absolut göra det. En annan fördel är att uppfällbara kanoter glider över stenar och hinder där träkanoten eller den i kolfiber kan gå sönder. Den uppfällbara är ofta gjord i väldigt hållbart material och får ingen pyspunka i första taget. Den uppfällbara kan per definition inte få pyspunka då den inte har någon luft i sig, bra va?
Så tänk till, testa, låna och hyr först. Sedan kommer du att ha lättare för att bestämma dig! Lyckat till och hör gärna av dig om du har kanotrelaterade frågor. Jag finns på Instagram och på mail!
Semmelgröt!😍 Det går att uppgradera även den tråkigaste av gröt till något riktigt gott, perfekt frukost om man ska iväg på en längre dagstur😄 Är ni team mandelmassa eller inte? Själv älskar jag det😍 Här kommer receptet!
1. Vispa grädden ock ställ åt sidan. 2. Vispa mascarponen med florsockret och kardemumman. Rör sist ner vispgrädden.
Mandelmassa 200 gram rostade mandlar 1 dl flosocker 1 nypa salt 1 tsk mortlade kardemummakärnor 1-2 dl vatten
1. Mixa mandlarna till föredragen storlek. 2. Tillsätt resten av ingredienserna. Variera mängden vatten beroende på hur tjock du föredrar den.
Gröt 2 personer 3 dl havregryn 6 dl mjölk 1 tsk mortlade kardemummakärnor 3 krm salt
1. Blanda alla ingredienser och koka gröten på medelvärme. 2. Toppa med mascarponekräm och mandelmassa. 3. Tillsätt sist lite mjölk, rostade mandelflarn och kardemumma. Njut!
Reklam för Västsverige. Det ligger något fint i att upptäcka nya platser och många gånger ligger det närmare än vi kan tro. Om man följt vår familjs äventyr så kommer det inte komma som en nyhet när jag säger att äventyret kan ligga runt knuten och att man gärna ska se sig om i närområdet om man vill göra något roligt. Sänk tröskeln, friluftsliv ska vara glädjefyllt och enkelt. Ett äventyr kan bestå av ett förmiddagsbesök i en närbelägen skogsglänta. Vår familjs friluftsliv består till största delen av denna typ av aktiviteter. Den typ av äventyr som de allra flesta har möjlighet att uppleva om man bara vågar sig ut. De kräver varken några direkta resurser eller massor av förberedelser. En fin och enkel vandring till exempel, här finns allt du behöver veta när du ska planera din vandring!
På Västsveriges hemsida fick vi nys om ett par relativt nybyggda och unika vindskydd ritade av en arkitektstudent på Chalmers. En kall vintermorgon bjöd vi med oss farmor och farfar till vindskydden, som ligger vid sjön Härsvatten i Svartedalens naturreservat, strax utanför Göteborg och längs Bohusleden. Det är inte första gången vi besöker Svartedalen och vi hittar fler och fler fina platser. Denna plats uppskattades oerhört mycket av våra barn då det ligger tre vindskydd i anslutning till varandra. Här kunde de leka att de hade var sitt hus. De var grannar och bjöd över varandra på mat och fika. När grannsämjan tog slut fick de i stället hjälpa till med att göra upp en eld som skulle användas till att grilla medhavda mackor. Vilken lyckad dag det blev! Visst är vindskydden fina?
Här går det alldeles utmärkt att övernatta och utsikten över sjön höjer verkligen upplevelsen. Finns det något mer fridfullt än att starta dagen med än att sitta vid vattenbrynet och andas in lugnet och tystnaden? Varje vindskydd rymmer i alla fall två vuxna personer, men även fler beroende på hur mycket plats man vill ha eller behöver. Eldstaden öppnar upp möjligheten till att både värma sig och laga mat om man inte vill använda eller har tillgång till ett stormkök. Man får dock ta med sig egen ved om man planerar att göra upp en eld.
Allt smakar bättre ute i naturen brukar man säga, och denna dag var inget undantag. Redan hemma hade vi förberett smörgåsar med alla familjemedlemmars favoritpålägg. Dessa slängde vi in i ett mackjärn och grillade över öppen eld samtidigt som det pratades och lektes. Mitt bästa hack för att få bröden så där krispiga utanpå är att smöra in mackjärnet. När mackorna är klara har osten hunnit smälta. En väldigt fin måltid som barn i alla åldersklasser kan involveras i. De går snabbt att tillaga och värmer dessutom när det är kyligt ute!
Att ta sig ut till ett vindskydd är ett väldigt underskattat utflyktsmål. Äventyret börjar oftast med en vandring som för trötta små fötter underlättas av att det finns en klar slutdestination. Här kan man umgås och äta gott eller varför inte läsa en bok inne i vindskyddet? I vår familj gillar vi att planera, men vädret kan man inte styra över. Därför är vindskydd alltid en bra idé, för här kan man söka skydd mot både vind och regn. En annan fördel med vindskyddet vid Härsvatten är att det ligger i nära anslutning till en parkering. Då vår yngsta familjemedlem inte hittat tjusningen i långa vandringar ännu väljer vi alltid vindskydd som inte är allt för jobbiga att ta sig till. Packning för oss föräldrar kan annars bli betydligt tyngre än vad vi räknat med. Terrängen till just detta vindskydd är något kuperad och det saknas spänger men det funkar väldigt bra ändå!
I Svartedalens naturreservat finns hela 30 rastplatser, där 20 av dessa har tillhörande eldstäder, och tio vindskydd. Bohusleden går också genom naturreservatet. Oavsett om man är intresserad av att vandra, laga mat, paddla eller bara att ta det lugnt vid ett vindskydd så finns alla dessa möjligheter här! Hur många naturreservat har du upptäckt hittills? Jag och min familj är i skogen ofta men vi har en hel del naturreservat i närområdet som vi inte tillbringat allt för mycket tid i. I februari månad är det dessutom dags för sportlov och då kan det vara ett perfekt tillfälle att samla familjen och besöka naturreservatet i Svartedalen. Detta är verkligen ett av mina absolut bästa tips för friluftsliv i Göteborgsområdet. Vi har ännu inte bestämt oss för vilket nytt vindskydd vi ska upptäcka eller vilken mat vi ska laga men vi kommer garanterat att ta oss ut och kanske hitta platser som blir familjens nya favoriter.
Man kan med fördel gå in på Västsveriges hemsida och hitta massor av spännande destinationer och saker att göra. Nästa gång tror jag att vi tar oss till Platåbergens Geopark i mina gamla hemtrakter! Ge er ut och ha kul!
Det här är första inlägget i en serie som jag tänkte göra och som kommer att handla om vårt nya torp. Jag kommer skriva om vårt sökande efter ett torp, köpet, våra planer men ni får även följa på det som händer nu efter att vi har köpt det. Allt från takbyte, kriget mot ogräs och sly, övrig renovering, torpets historia och mycket annat. I detta första inlägg vill jag skriva lite om längtan efter ett eget ställe ute på landet. Häng med!
Hur började det då? Jag är inte helt säker men det kanske började när jag bara var ett eller två år gammal. Jag är född i Priboj, dåvarande Jugoslavien och nuvarande Serbien, precis på gränsen till Bosnien. Min morfar är född i en by strax utanför Priboj och hans föräldrahem blev vårt lantställe och den naturliga platsen att åka till under helger och lov. En vacker bergsby, ett hus med en historia och släktingar i närheten. Nu blev det inte så och av olika anledningar fick jag ingen möjlighet att spendera mina somrar, lov och helger där. Men jag har ändå vuxit upp med berättelserna om huset, byn och själv fantiserat om hur det skulle kunna varit. Det som inte blev och som aldrig kommer att bli.
Jag har kunnat tänka mig in i hur det hade varit, hur jag hade lärt känna varenda björk och ek i byn och att släktträdet inte bara skulle blivit namn att rabbla utan levande människor att prata med och älska. Jag ska inte bli långrandig, ni förstår nog vad jag menar. Som barn funderade jag på hur det hade känts att faktiskt ha ett ställe att åka ut till och den känslan släppte nog aldrig riktigt.
Under många år glömde jag bort det där men det dök upp igen när jag blev pappa. Kunde mina barn kanske få en plats på landet med massa spring, hallon och barnslig glädje? Deras pappa var rätt sugen på spring, hallon och barnslig glädje han med, så jag började sakta men säkert titta på fritidshus under 2017 ungefär. Som familj har vi alltid spenderat mycket tid i naturen, det trivs vi med och det kommer vi att fortsätta med. Men just känslan av att ha något eget att pilla med, en trädgård som man själv formar och ett hus på landet som man får göra lite vad man vill med. Den tanken lockade!
Jag minns en visning jag gick på, en superfin stuga i Färgelanda som tickade många boxar. 400.000 i utgångspris var nog ett ordentligt lockpris då det även ingick 3 hektar mark. Följde budgivningen och om jag inte minns fel landade allt på 1,3 miljoner, haha. Då vi enbart velat köpa kontant var det att glömma, riktigt så mycket pengar satt vi inte på. Det blev till att leta vidare. Under åren har jag gått på ett antal visningar, lärt mig vad pantbrev och servitut är, vad man ska tänka på och även vad man inte ska tänka och slippa oroa sig i onödan. Nästa inlägg kommer att handla om just det, vad man ska tänka på när man letar efter ett fritidshus. För den som letar, den hittar! 😊
Det här är första inlägget i en serie som jag tänkte göra och som kommer att handla om vårt nya torp. Jag kommer skriva om vårt sökande efter ett torp, köpet, våra planer men ni får även följa på det som händer nu efter att vi har köpt det. Allt från takbyte, kriget mot ogräs och sly, övrig renovering, torpets historia och mycket annat. I detta första inlägg vill jag skriva lite om längtan efter ett eget ställe ute på landet. Häng med!
Hur började det då? Jag är inte helt säker men det kanske började när jag bara var ett eller två år gammal. Jag är född i Priboj, dåvarande Jugoslavien och nuvarande Serbien, precis på gränsen till Bosnien. Min morfar är född i en by strax utanför Priboj och hans föräldrahem blev vårt lantställe och den naturliga platsen att åka till under helger och lov. En vacker bergsby, ett hus med en historia och släktingar i närheten. Nu blev det inte så och av olika anledningar fick jag ingen möjlighet att spendera mina somrar, lov och helger där. Men jag har ändå vuxit upp med berättelserna om huset, byn och själv fantiserat om hur det skulle kunna varit. Det som inte blev och som aldrig kommer att bli.
Jag har kunnat tänka mig in i hur det hade varit, hur jag hade lärt känna varenda björk och ek i byn och att släktträdet inte bara skulle blivit namn att rabbla utan levande människor att prata med och älska. Jag ska inte bli långrandig, ni förstår nog vad jag menar. Som barn funderade jag på hur det hade känts att faktiskt ha ett ställe att åka ut till och den känslan släppte nog aldrig riktigt.
Under många år glömde jag bort det där men det dök upp igen när jag blev pappa. Kunde mina barn kanske få en plats på landet med massa spring, hallon och barnslig glädje? Deras pappa var rätt sugen på spring, hallon och barnslig glädje han med, så jag började sakta men säkert titta på fritidshus under 2017 ungefär. Som familj har vi alltid spenderat mycket tid i naturen, det trivs vi med och det kommer vi att fortsätta med. Men just känslan av att ha något eget att pilla med, en trädgård som man själv formar och ett hus på landet som man får göra lite vad man vill med. Den tanken lockade!
Jag minns en visning jag gick på, en superfin stuga i Färgelanda som tickade många boxar. 400.000 i utgångspris var nog ett ordentligt lockpris då det även ingick 3 hektar mark. Följde budgivningen och om jag inte minns fel landade allt på 1,3 miljoner, haha. Då vi enbart velat köpa kontant var det att glömma, riktigt så mycket pengar satt vi inte på. Det blev till att leta vidare. Under åren har jag gått på ett antal visningar, lärt mig vad pantbrev och servitut är, vad man ska tänka på och även vad man inte ska tänka och slippa oroa sig i onödan. Nästa inlägg kommer att handla om just det, vad man ska tänka på när man letar efter ett fritidshus. För den som letar, den hittar! 😊
Finns det någon större bluff än det här med kvalitetstid? Idén om att vi kan vara frånvarande under långa perioder och på något sätt jobba i kapp det under korta fönster av inbillad, fullständig uppmärksamhet? Själva begreppet myntades i 70-talets USA och intressant nog handlade det först och främst om hur hemmafruar skulle kunna pressa ut maximum av sig själva när det kom till att städa hemmet och ta hand om barnen. Ingen tid skulle spillas. Nästa generation amerikanska kvinnor befann sig på arbetsmarknaden i betydligt större utsträckning än vad deras mödrar hade varit och på 80 – och 90-talet var tid för familj och avkoppling något som inte var självklart. För att döva denna smärta blev det populärt att slänga sig med begreppet kvalitetstid och försöka släta över faktum att vi får mer tid med våra kollegor än med våra familjer. Det spelar ingen roll, kvalitetstid med familjen jämnar ut denna obalans i tid.
Jag blir särskilt uppgiven och ibland provocerad när jag ser pappor använda begreppet kvalitetstid som en ursäkt för att fly. Fly ett fysiskt ansvar, ett känslomässigt ansvar. På SVT Play finns en kort dokumentär som heter Drömmammor sökes. En medelålders man vill ha barn, men på sitt sätt. Han är en rastlös spelman som åker runt och jobbar, deklarerar att han inte kommer att vara med i början men bär på en längtan som innefattar att han och barnet ska turnera runt när barnet blir äldre. Hans lösning blir att fråga ett lesbiskt par om de vill skaffa barn med honom, vilket de säger ja till. Han säger i dokumentären att ”han hämtar barnet när mammorna behöver lite egentid” och att ”det inte handlar om hur många timmar man genomför någonting, hur mycket man är på plats – utan vad man gör när man finns där för varandra”.
Resan med barnen till Maldiverna, sol, bad och snorkling betyder noll om du inte finns där för ditt barn den regniga tisdagen sent i november. Gå inte på det där med att kvalitetstid skulle rädda allt. Ditt barn behöver dig idag, imorgon och föralltid.
Omplanterad. Det är vad jag är. Jag trivs rätt bra i fönstret hos min nya ägare. Jag har inte alltid funnits där utan kom dit i efterhand. Ibland glömmer ägaren som heter Svea att vattna mig men jag är en rätt tålig växt som pallar det mesta och som sällan klagar. “En tålig planta från ett bördigt bergslandskap” stod det vid min prislapp. Var det det som lockade Svea med att ha mig i fönstret? Jag gör ett bra jobb och levererar dagligen något ätbart, ibland så mycket att Svea blir mätt på mina frukter och inte ens behöver äta något annat. En bra investering brukar hon säga till sina vänner, hon säger att hon vattnar ibland men skördar desto mer. Vissa av hennes vänner tycker att jag inte passar in i fönstret, men det bryr varken jag eller Svea oss om. Vi är vänner och jag är kvar. Och jag fortsätter att göra det jag ska, det jag är bra på. Producera.
Jag är omplanterad men mina rötter har inte glömt den där första jorden de fick smaka, känna på. Leka med. Det där bördiga bergslandskapet som gjorde mig lättare att sälja vidare. Bergslandskapet gjorde något annat med mig också. När april tar slut, maj infaller och den svenska värmen når mig genom fönstret, då gråter jag. Svea tror att det är någon form av kåda, en naturlig reaktion bara. Hon tänker att jag behöver lite mer vatten och vattnar mig oftare. Men Svea vet inte.
Jag gråter under senvåren för att jag saknar mitt bergslandskap. Saknar regnet över bergen som gav mig vatten och saknar bina som besökte mig regelbundet. Saknar floden, den smaragdgröna floden som under våren svämmade över och gav mig och mina vänner näring så att vi kunde växa oss ännu starkare. Saknar jorden som visste exakt vad jag behövde och saknar människorna som tog hand om mig när jag bara var en liten planta. De var hårda men deras kärlek var mjuk, i alla fall för en liten planta som mig. När jag tittar ut genom Sveas fönster och solen når mig så gråter jag. För att jag som aldrig förr blir påmind om att jag är omplanterad och att jag aldrig riktigt kommer att höra hemma i det där fönstret.
